Framgångar i Veteran-EM
Veteran-EM 2022 spelades i år 7-13 augusti i Ljubljana, Slovenien. Vi hade hela sju spelare på plats under dagarna: Staffan, Linda, Håkan, Lisbeth, Ann-Marie, Cheddi och Lotten. Än en gång grattis till fina prestationer allihopa. 2 medaljer knep vi: Brons i damsingel 70 till Lotten och Silver i herrdubbel 65 för Cheddi. Här nedan har ni gänget på plats! Här kommer referat och rapportering från spelarna själv. Trevlig läsning!
En härlig Veteran EM-vecka tillsammans med Staffan Thorsén och min dubbelpartner Lennart Bergquist från Västerås.Vi kom fram till Ljubljana på kvällen den 6:e Augusti och checkade in på vårt trippelrum på direkten. Därefter blev det till att ta sig till Arenan för att provspela. Det är alltid svårt med stora hallar, där man tenderar till att träffa bollen för tidigt samt med hur det blåser olika på olika sidor och banor. Det blev spel direkt på måndagen både i dubbel och i singel. Första matchen är alltid nervös, men jag lyckades slå en norrman i singel och tillsammans med Lennart vann vi över ett par tyskar. Tisdagen var inte lika lyckad där vi inte spelade lika bra i dubbeln, utan förlorade en match där vi egentligen hade kapacitet att vinna. Bättre spel blev det i min singel på onsdagen mot 5/8-seedade Ross Gladwin från Skottland. När det väl blev spel om bollen, kände jag att jag hade spelet, men tyvärr lyfte jag ut lite för många bollar på längden, så det blev en förlust. Resten av tiden i Ljubljana gick åt till att stötta andra svenska spelare och till sightseeing. Det har blivit besök både i lake Bled (fantastisk natur och varmt badvatten) och i Postojna (oerhört stor grotta med stalaktiter och stalagmiter). Kvällarna tillbringades med olika restaurangbesök tillsammans med badmintonvänner ( på bilden tillsammans med Linda, Mariette & Eya Häggman , samt Staffan Thorsén och Lennart Bergquist). Vill också tillägga att min första singel tog 50 minuter, vilket är mer än Lindas första 3 matcher tillsammans:). /Håkan
Spel redan på söndagen i både singel mot en Sloven och dubbel tillsammans med Erik Ferenius från Spårvägen mot ett kroatiskt par. Vinst i båda utan några problem.På måndagen blev det vinst i mixed tillsammans med Annika Lindgren från Mörrum mot ett par från Estland och Sverige.På måndagen var det dags för andra singelmatchen mot en finne, men efter 45 min blev det tyvärr en knapp förlust i 3 set (28-26, 24-26 och 21-15).På tisdagen var det dags för andra matchen i dubbel mot ett semiseedat schweiziskt par där båda har spelat både EM och VM när de var yngre, men tyvärr blev det förlust i en tuff 3-setare efter 42 min spel (19-21, 21-15 och 21-14).På onsdagen var det dags för mixed mot ett semiseedat par från England, där vi inte riktigt kom upp i normal standard och tyvärr förlorade en relativt tight match i två set (21-15, 21-19).
Återstående tid spenderades med stöttning av andra badmintonspelare, sightseeing av Ljubljana, lake Bled och kalkstensgrottorna i Postojna, god mat med trevligt umgänge med andra badmintonspelare. /Staffan
Jag ankom till Ljubljana redan på fredagen och hade då möjlighet att träna i träningshallen i 30 minuter. Det var en spännande upplevelse. Golvet var helt klistrigt efter allt handbollsspelande, som var den vanliga aktiviteten i hallen. Man var som en tecknad seriefigur. Man ville framåt eller åt sidan, men icke. Nog för att det kan vara svårt att få fart på fötterna till vardags, men här kunde man inte ens få loss skorna från golvet. Det blev till att tvätta bort klistret innan man började spela i huvudarenan.
Apropå klister. Steget är inte långt till tejp. För att råda bot på att träningshallen aldrig använts till badminton hade man tejpat upp banorna med maskeringstejp, (när man inte kunnat utnyttja handbollslinjerna som till exempel baslinje). Nu kommer det fenomenala. Sverige hade fått bana fem. Där var ena planhalvan/serverutan 90 cm bredare än på den andra sidan mittlinjen. Det var extremt svårt att täcka ena serverutan i dubbel.
Sedan saknades det möjlighet att som kvinna få tillgång till kallt vatten på fredagen. Det var bara inne på herrarnas som det fann EN kran där man själv kunde välja kallvatten. Där stod jag bland pissoarerna. I övrigt fanns det bara ljummet vatten då man tempererar vattnet centralt.
På lördagen tränade vi som sagt i huvudarenan och där experimenterades det friskt med ventilation från och belysning från arrangörshåll. Stundtals kändes det som om bollarna var utom kontroll då de svängde in eller ut från banan beroende på ventilationen.
När väl mästerskapet kom igång fungerade mästerskapet klockrent efter de första dagarnas problem.
Jag känner att min träning hos Nils Ihse sedan i höstas har gjort att jag blivit bättre även om det inte räckte till vinst i den första singeln, som jag skulle kunnat vinna. I dubbeln mot ett duktigt och samspelat par från England spelade jag lysande och hade väldigt roligt. Tyvärr hade Maria från Kävlinge-Furulund, som jag spelade med, inte sin bästa dag på banan och vi hade behövt fler träningstimmar ihop.
I mixed i 50-klassen, vann jag en match ihop med Pierre Ericson från Bromma, som normalt spelar i 50-klassen. I andra matchen kom vi inte riktigt ur startblocken och det märktes att vi inte spelat ihop såsom det tyska paret vi mötte.
Det fanns en del storspelare med i turneringen. Julie Bradbury och Sveriges egna Jan-Eric Antonsson. Han vann singeln i 60-klassen och mixed i 55-klassen och fick med sig en silvermedalj i klassen för de som är 36-40 år. Starkt jobbat.
Tänk på att om ni någon gång ska flyga till en badmintonturnering, packa skor och åtminstone ett set träningskläder i handbagaget.
I praktiken var det bara några få som fick sitt bagage, som flög från Arlanda. De fick ge sig iväg och låna och köpa saker för att klara sin träningsdag och första matchdag. Trist, men något att ta lärdom av. Racken brukar man få ha med sig som handbagage på flyget. Tack alla Lugiveteraner för en rolig vecka. /Ann-Marie
Vi ankom lördag kväll och hann med lite träningsspel i den riktiga arenan i lite mer än en timme på två banor. Det var bra att få spela in sig lite vilket jag inte hunnit med någon gång förut på mästerskap.
Första matchen gick på söndagen, en mix tillsammans med Andreas Neuweiler från Schweiz och vi mötte ett spanskt par. Det var ganska lätt motstånd och vi vann med stora siffror. En bra förstamatch så vi kunde spela ihop oss lite och känna på hallen. Nästa mixmatch var på tisdagen och då mötte vi det norska paret Jim och Helene som var 3/4 seedade. Vi började bra och de missade en hel del höga bollar i första setet men kom sedan igång. I andra setet missade vi en hel del i slutet av setet och de spelade bra. Siffrorna blev 21-16 och 21-14. Detta paret vann sedan hela turneringen så nu i efterhand känns det ändå okej.
Singeln var också på tisdagen och då mötte jag förstaseedade Stefanie Smidt från Tyskland. Första setet blev 21-15 och jag kände ändå att jag var med på banan. I andra setet hade jag tre setbollar men Stefanie lyckades ändå vinna med 22-20. Hon hade väldigt bra smashar långt ute vid linjerna på både forehand och backhandsidan och man såg dem inte komma. Jag är ändå ganska nöjd då hon sedan blev tvåa i tävlingen.
Tyvärr blev det ingen dubbel för mig då min anmälde dubbelpartner beslutade sig för att inte åka iväg efter anmälningstiden gått ut.
Resten av tiden ägnades åt coachning och att titta på bra matcher. Även en hel del middagar nere vid floden i Ljubljana med gott sällskap klarades av på kvällarna. Tog bland annat en tur till slottet och en tur med båt på floden. Hotellet var bra och låg på gångavstånd till hallen. /Linda
Jag hade lyxen att åka till EM i Ljubljana tillsammans med min dotter Katja, som tävlar i 40-klassen och min syster Lisbeth, som tävlar i 75-klassen. Med oss åkte också vår kusin Rosa, som varit med oss som supporter och resesällskap på EM och VM alltsedan EM i Portugal 2014!
Lisbeth var anmäld i 75-klassen i dubbel med finska Leila, men klassen blev för liten så det blev spel i 70-klassen i stället. Där vann de en spännande match med 21-15 i tredje set. Sen tog det stopp mot duktiga engelskor.
Själv åkte jag på förlust i första matchen i både mixed och dubbel. Cheddi och jag får vässa formen i LUGI för framtiden! Dubbeln var nog en liten besvikelse, men när paret vi mötte sedan tog guld, så kändes det lite bättre. Singeln gick lite bättre. Det blev vinst i två matcher innan jag mötte Betty från England som nyss blivit 70 i semifinal och som inte förlorade ett enda set på sin väg till vinst! Jag har mött henne några gånger tidigare och nån gång snart ska det vara min tur att vinna!
Det blir en fantastisk upplevelse att göra en sån här resa när man gör det tillsammans med sin syster, sin dotter och sin kusin! /Lotten
